Nu brinner det i knutarna….

Det gäller att snabba på att komma med en analys när någonting händer – det kan ju ta slut innan man vet ordet av. Eller innan just ens egna ord tränger sig igenom bruset och blir lästa och bidrar till den egna kulten av intellektuell förträfflighet. I morgon kan det vara över och någonting annat kan dominera medias löpsedlar och följaktligen flödena på sociala medier.

I dag är det i alla fall Husby och andra Stockholmsförorter som gäller. Det brinner i förorten och alla har en åsikt i dag. Så även jag – so let’s get started!

Jag tycker egentligen ingenting. Än så länge. Det beror på att jag vet alldeles för lite. Det som rapporteras i media ger en bild av verkligheten. Killarna och tjejerna från Megafonen försökte sig på att ge allt det som hände en mening och sprida sin syn på saken till pressen – men det gick inte så bra. Jag TROR att det beror på att de dels saknar mediaträning, dels ligger inte deras budskap i linje med vad media tror att allmänheten vill höra och, kanske viktigast, att de själva inte riktigt vet vad de vill och att de faktiskt inte har riktigt grepp oma vad som egentligen händer.

Så det går inte att hitta en mening med ”upploppen”. Vissa kallar det för protester – vissa kallar det för vandalism. Kärt barn (för dagen) har många namn.

Jag konstaterar för mig själv följande:

– Integration/Invandring. Många vill få det som händer till en integrationsfråga. Det tycker jag är helt fel väg att gå. Det handlar om ekonomi, framtidstro, känsla av delaktighet, och mycket, mycket mer. Det pratas redan om att de som protesterar ser sig själva som offer och bara skyller sina problem på samhället. Det är en grov förenkling av de attityder som finns bland socioekonomiskt utsatta personer. Det är ett bekvämt påstående – men det är felaktigt.

– Vandalism? Ja, om vi ser bara till det som händer här och nu (eller där och då) så är det helt fel. Det är väl självklart att det är fel att ta till våld och ägna sig åt skadegörelse. Men jag är övertygad om att det är fel väg att gå. Det finns ett mycket större perspektiv på oroligheterna och det är angeläget att vi får till stånd en riktig och konstruktiv samhällsdialog för att komma till rätta med det.

– Eget ansvar. Ja, det är självklart att alla har ett eget ansvar för de val som de gör. Speciellt om man tar till metoder som stör den allmänna ordningen. Lagför gärna de som gör sig skyldiga till brott men glöm inte att det är en dålig förklaring att en polis har varit pressad eller haft en dålig dag och av den anledningen använt sig av rasistiska tillmälen eller övervåld. Lagför dem i samma utsträckning, tack.

– Spridning. Jag är orolig att oroligheterna kan komma att sprida sig till andra städer. Däribland Göteborg. Jag bor själv i en förort och jag vet att det finns mycket oro och missnöje som pyr. I brist på andra uttrycksmedel kan aktionerna från Stockholm upplevas som attraktiva alternativ. Det vore väldigt synd.

– Dialog. Kan inte Erik Ullenhag eller kanske rentav statsministern säga: ”Okay, ni har vår uppmärksamhet.  Vad vill ni få sagt? Vi träffas så snackar vi om det. Vi kan tillsammans ställa saker och ting till rätta.” Ingen är utan fel – politiker begår misstag och ser ibland/ofta inte hela perspektivet och borde vara starka nog att erkänna det. Samma sak gäller de som protesterar. Dialog är mycket bättre än våld.  (Det där är ju så självklart att det känns konstigt att skriva)

Det finns inga enkla svar på svåra frågor. De ungdomar som i dag protesterar på gatorna i Stockholmsförorterna kämpar inte MOT det svenska samhället. Det kämpar FÖR det. För sin egen plats vid bordet och sin egna del av den kaka som vi kallar Sverige. De vill in. Och vår uppgift är att släppa in dem.

Min tacksamhet till Sverige hotas inte av att jag ser orättvisor och vill hjälpa till. Det ena utesluter inte det andra.

Svd, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SR1, SR2, SR3, SR4,SR5, Ab1, Ab2, Ab3, Ab4, DN, DN2, DN3