Ett utdrag ur Jessicas c-uppsats. Vill gärna dela med mig av den. Hela texten kan ni läsa här.
”När jag gick på mellanstadiet, någonstans när man var stor nog att se en liten bit utanför sin egen värld, började jag inse att alla inte såg på området jag växte upp i med samma ögon som jag gjorde. Det område som jag förknippade med trygghet och som hade varit mitt hem i hela mitt liv, den plats jag älskade, var för andra människor förknippat med kriminalitet, missbruk och andra sociala problem. Visst förstod jag redan då att det fanns en del människor som inte mådde så bra där jag bodde, men så trodde jag att det var överallt. För mig var det inget konstigt med olikheter när jag var liten. Människor var från olika länder och från olika delar av Sverige. Man åt olika saker, man tyckte om olika saker. Vissa människor var glada och andra var ledsna. Vissa hade problem och andra inte. Jag visste helt enkelt att det fanns olikheter och att det inte var något att höja på ögonbrynen för. Däremot visste jag inte att mitt område, mitt hem, mitt Angered sågs som annorlunda gentemot andra delar av Göteborg. Detta fick jag lära mig. Detta fick jag höra och värja mig undan under hela skoltiden upp i vuxen ålder. Ja, jag gör det fortfarande.
Jag fick ett brev för ett tag sedan. Ett brev från polismyndigheten där jag informerades om att rekrytering pågår för nya poliser. Jag uppmanades att söka till polishögskolan på grund av mina mycket goda förutsättningar att bli en bra polis. Vilka förutsättningar var det? Min stundande socionomexamen eller mina arbetslivserfarenheter? Nej, jag skulle bli en bra polis därför att jag, som de uttryckte det, var ”förortare”. Vilka egenskaper som de tolkade in under det begreppet vet jag inte. Jag kan bara gissa den verkliga betydelsen i ordet för den som formulerade brevet. I vilket fall är det uppenbart att ordet ”förortare” förknippas med någon form av specialegenskaper. Jag är, precis som området jag bor i, på något sätt annorlunda.
Jag har alltid funderat över varifrån människor får sina uppfattningar om förorten som Ghetto eller Slum, varifrån de negativa bilderna kommer och varför det är de och inte de positiva delarna som man tar till sig. När jag har läst om Angered i tidningar eller sett nyhetsinslag på TV om området så handlar det om kriminalitet, social problematik och segregation. Eller så beskrivs den mycket exotiska och spännande sidan av området. De vanliga människorna, mina grannar, mina kompisar och de jag gick i skolan med drunknar i extrembilderna. Jag har läst statliga utredningar där de negativa bilderna av förorten och i synnerhet dess befolkning, som till stora delar är invandrare, problematiseras och diskuteras. Det finns böcker skrivna med förorten i fokus där Hammarkullen, Rosengård, Rinkeby och Tensta m.fl. beskrivs och problematiseras i nutid och ur ett historiskt perspektiv. Alltid samma sak i fokus: problemen. Även i de positiva skildringarna av dessa bostadsområden ligger fokus på problemen. Man beskriver fördelarna i relation till nackdelarna. Man intar försvarsställning och tar området i beskydd genom nästan överdrivna skönskrivningar.
Var finns det vardagliga, vanliga, lite tråkiga och trygga bilderna av förorten? Det kanske inte finns något nyhetsvärde i normalitetsskildringar men varför skall man skriva om förorten alls då? Är det så att förorten måste få vara den där symbolen för det mystiska och spännande och annorlunda för att resten av Sveriges befolkning skall ha något att känna sig vanlig och normal i förhållande till? Är det så att vi måste ha något utanför det egna att mystifiera och alienera för att finna mening i vårt liv eget liv?
Jag tror att media har en stor del i skapandet av identitet. Vi vill som människor känna tillhörighet och identifiera oss med andra och vi söker ständigt sätt att beskriva oss själva. Om man är ung och söker sin identitet eller om man kommer som invandrare till ett nytt land och skall hitta sin nya identitet som “svensk” finns en risk att man kliver in i roller som redan har skapats åt en. Stereotyper och fack som trots att de kan vara negativa ändå erbjuder en trygghet och tillhörighet då man åtminstone kan definiera sig som något. Man är någon, det finns färdiga ramverk för hur man förväntas vara och göra i olika situationer och detta är en trygghet.
Som framtida socialarbetare finner jag det viktigt att vara medveten om att vi alla ständigt formas av de intryck vi får från vår omvärld. Det vi lär oss om omvärlden får vi tillgång till genom mediala intryck då dessa är en mycket betydande del av vår vardag. I vår stressade västerländska tillvaro är media ett sätt att hålla sig ”a jour” utan att behöva lägga värdefull tid på att utforska världen genom egna erfarenheter. Den information vi tar till oss via nyheterna på TV eller när vi läser morgontidningen har effekter på hur vi bemöter andra människor och vilka uppfattningar vi har om dessa. Är vi oförsiktiga så färgas vi av föreställningar som inte alltid stämmer med den verklighet vi bör arbeta utifrån. Det oskrivna blad som socialarbetaren bör utgå ifrån när hon möter en ny klient för första gången kan redan vara fullt med innehåll utan att socialarbetaren är medveten om detta. Fördomar och förutfattade meningar bär vi alla på, men jag anser att vi som verkar inom socialt arbete bör vara medvetna om våra föreställningar. Vi bör tänka på vad för bilder vi har av våra klienter och varför. Är bilderna sanna eller är de projektioner av något vi läst eller sett på TV? Det kan te sig banalt att ställa den frågan. Många tänker sig kanske att det är en självklarhet att vi inte kan tro allt som vi ser och hör i media. Är det så självklart? Vad är det vi bör sålla bort som icke trovärdigt? Hur vet vi vilka bilder som fastnar i oss som sanningar? Det kan vi inte veta. Därför måste vi vara medvetna om de diskurser som pågår i media, och ständigt ställa oss frågan om de stämmer med verkligheten. Därför vill jag lyfta detta problem i min uppsats. Det har gjorts förut men tål att göras igen.
Mitt val av uppsatsämne föll på bilder av förorten Angered av två skäl. Dels är förorter i stort områden där socialarbetare behövs i hög grad på grund av den socioekonomiska segregation som finns i Sverige, där socialt utsatta människor hänvisas till förortsområden. Det är därför viktigt att lyfta problematik som kan uppstå kring fördomar i detta verksamhetsområde. Dels föll mitt val på förorten Angered därför att den är mitt hem, min barndom och min verklighet. Jag har en kärlek till mitt område (som också beskrivs av andra boende längre fram i denna uppsats och i läst litteratur) och ett band till Angered som skapar behovet att lyfta upp och visa alla sidor. De positiva, de negativa och de alldeles vanliga, vardagliga sidorna av Angered där så många vanliga, vardagliga människor lever sina liv.”
The Nocebo Effect 