Albys sak är vår!

I Alby har gruppen ”Alby är inte till salu” drivit kampanj mot att det kommunala Botkyrkabyggen vill sälja 1300 bostäder. Det är en kontroversiell försäljning. Botkyrka kommun planerar att sälja 1300 allmännyttiga lägenheter på Albyberget i södra Stockholm till Mikael Ahlström – en av Sveriges rikaste riskkapitalister. Detta trots att Albyborna genom kampanjen Alby är inte till salu samlat in 6 500 namnunderskrifter mot försäljningen.

albyDe har drivit kampanjen innan, under och efter de upplopp som drabbade Stockholm och som ledde till att i stort sett alla debattörerna från mitten och på högerkanten, fördömde våld och hänvisade till demokratiska vägar och medel som står alla till buds om man vill driva igenom samhällsförändring.

Det är riktigt att våld och upplopp inte är en rätt väg att gå om man vill göra sin röst hörd. Samtidigt är det naivt att tro att vi lever i ett system där demokratiska vägar är öppna för alla och där det råder full transparens. Unga tjejer och killar har delat ut flygblad, bildat opinion, samtalat med politikerna och tagit initiativ till en folkomröstning i Botkyrka kommun.

Under tiden har kommunen letat med ljus och lykta efter en intresserad köpare. Och hittat en. Ahlströms ”Mitt Alby AB”, registrerades för en månad sedan och har ett aktiekapital på 50 000 kronor. Det ägs i sin tur av ett bolags som heter Byggmästare Anders J Ahlström Fastighets AB, som fick sitt namn så sent som den 5 juni i år. Det bildades 2007 som ett så kallat lagerbolag och har inte bedrivit någon verksamhet. Det är lite coolt, tycker jag. Att namnge bolaget ”Mitt Alby AB”. Snacka om hybris! Antingen menar Ahlström att Alby är hans och ingen annas. Money talk, ni vet. Eller så försöker han spela på folks känslor och valet av bolagsmanet är ett försök att framställa sig som en filantrop. Själv kallar han sig ”samhällsentreprenör”. Gulligt med tanke på att hans strategi är att inom 5 år sälja ut delar av beståndet till bostadsrättsföreningar och eller som ”andelsägarlägenheter”. Det är väl en klar och tydlig ”exitstrategy” om något. Och att tala om långsiktighet med 5-års perspektiv är bara löjligt.

Jag tror på fri företagande och marknadsekonomi – jag har inget emot att entreprenörer tjänar pengar. Det jag tycker är  äckligt i sammanhanget är  1. att det kommunala bolaget inte tar hänsyn till de boendes röster, 2. att man lägger på ett kol/snabbar upp försäljningen INNAN en eventuell folkomröstning kan hållas, 3. att man inte följer sina egna riktlinjer kring en försäljning och 4. att man går på skitsnacket om ”samhällsansvar” från en aktör som inte känner till någonting om Alby, saknar erfarenhet av fastighetsförvaltning och den speciella problematik som vissa bostadsområden brottas med. Problematik som inte ens våra politiker, med alla de resurser som står dem till buds, klarar av att forma en strategi kring.

Men framför allt så äcklas jag av att varken Integrationsministern eller hans underhuggare, som höll vackra tal om behovet av trygghet i förorten, om medbestämmande, om alla goda krafter som de bara VET finns där, att dessa personer nu är helt tysta och totalt ignorerar Alby. Att de inte för en stund skippar snacket om flytt av förvaltningar till förorterna som ska leda till ”fler lunchrestauranger” och i stället visar att allt det fina snacket om demokrati och medbestämmande faktiskt betyder någonting.

Det är nu vi kan visa att vi stödjer demokratiska initiativ och gräsrotsrörelser. Det här är ett perfekt läge att börja bygga upp en respekt för de samhällsinstitutioner och strukturer som vi pratar oss så varma om. Albys sak är vår!

”A riot is the language of the unheard.” – Martin Luther King, Jr

Länk, Länk, Länk, Länk, Länk, Länk, Länk, Ab1, Ab2,

Leva fattigt eller ha ett fattigt liv?

Nu har de professionella hjälparna lyckats fucka upp det för alla barn och ungdomar som faktiskt lever under fattiga förhållanden i Sverige. I sitt iver att sätt spinn på barnfattigdom som samhällsproblem så har de uppfunnit ett konstgjort ekonomiskt problem och missat den egentliga poängen. Fattigdom i Sverige behöver nödvändigtvis inte handla om ekonomiska förhållanden utan om utanförskap och social utsatthet

fattigdomUppdrag Granskning med JJ i spetsen han granskat de olika barnrättsorganisationernas uppgifter om både antalet av barn som uppges leva i fattigdom och hur deras förhållanden faktiskt ser ut. Det är nyttigt att den granskningen sker. Det jag hoppas blir effekten av den blir en fördjupad diskussion om hur fattigdom ser ut i Sverige och vad den innebär för barn och ungdomar som lever under dessa förhållanden.

Det går självklart inte att jämföra den absoluta fattigdomen, som miljontals barn lever under i de allra mest utsatta länderna i världen, med den fattigdom vi ser här i Sverige. Att några PR konsulter har försökt sig på en sådan jämförelse är bara skrattretande. Jag vet inte vilka det är som jobbar på Majblomman, Rädda Barnen eller BRIS, mm. Jag vet inte vad deras politiska mål är, eller om de ens har några sådana. Vad är de ute efter genom att skapa uppmärksamhet kring ett problem som inte finns?

Vi får inte blunda för att det finns problem i Sverige. Problem som hör vuxenvärlden till men som drabbar barn extra hårt. Problem som vi inte kan låta överskuggas av några överambitiösa PR-människor och självutnämnda hjälpexperter idiotiska förehavanden. Skäms på er!

Expressen, GP, Svd, Aftonbladet, DN,