Viktor Karlsson, 18, låg nedtryckt med spårvägens kontrollanter över sig. Han hade svårt att få luft. Allt bara för att han hade glömt skolkortet hemma. – Göteborgs Posten
Debatten kring Göteborgs Spårvägens biljettkontrollanter (Det är GS som sköter kontrollerna för Västtrafiks räkning i Göteborg) och deras arbetsmetoder pågår för fullt. Min inställning är att inget företag får lov att i sin affärsmodell använda sig av skrämseltekniker och våld för att säkerställa intäkter. Enkelt: Våld är out of bounds!
Så här skriver GS om kontrollanternas arbetsmetoder:
- Principerna som styr en rättsäker bedömning är följande:
- Behovsprincipen – Kan man lösa uppgiften med mindre ingripande åtgärder?
- Objektivitetsprincipen – Alla är lika inför lagen och alla måste behandlas med samma saklighet och opartiskhet
- Legalitetsprincipen – Finns det stöd i lag?
- Proportionalitetsprincipen – Är åtgärden i rimlig proportion till åtgärdens syfte och är den försvarlig med hänsyn till omständigheterna?
Min uppfattning är att våldsamma gripanden inte står i proportion till överträdelsen. Att 1 200 kr skall väga mer än en individs rätt att röra sig fritt förefaller konstigt för mig.
Att demonisera alla tjuvåkare är en osund inställning. 99,9% av alla resenärer är hederliga människor som vet att ett företag måste ha intäkter för att kunna tillhandahålla tjänster. Bland de som tjuvåker finns säkert rötägg som sätter det i system, men för de flesta är det nog en engångsföreteelse.
Att trivialisera händelsen, som Leif Blomqvist (s) och Mimmi von Troil (m) gör, är rent utav respektlöst!
Kontrollanterna är inte heller rötägg. De har, i likhet med parkeringsvakter, väktare, poliser, mm, ett utsatt yrke. Det finns dock bland dem, som bland många andra yrkesmänniskor, de som begår fel och agerar tvivelaktigt. Det måste man utreda och komma till rätta med.
Om påstådda övergrepp ligger i linje med den policy som Göteborgs Spårvägar och Västtrafik har delgett dem, så är det fel på den policyn. Då borde den ändras.
Om en person använder uniform i sin yrkesutövning borde kraven på hans moral och etik vara högre än för gemene man. En uniform innebär automatiskt en maktposition. Då kan man inte agera i en moralisk gråzon. Och blir det fel så skall det finnas klara och tydliga regler för vem och hur man kontrollerar kontrollanterna.
The Nocebo Effect 
Håller helt med att ”brottet” inte står i någon som helst proportion till våldsanvändandet när det gäller fjuttiga förseelser som ogiltigt färdbevis. Så länge det inte rör sig om omedelbar fara för liv och hälsa skall heller ingen annan än polisen utöva våld. Att samhället godtar detta är skrämmande. Jag kommer osökt till att jämföra med alla dessa som dag efter dag, år efter år, får parkeringsböter på samma gata utan att NÅGON ingriper. Undrar vad som hade hänt om lapplisorna agerade på samma sätt …
Många som skriker högst om ”gör rätt för dig”, ”de får vad de förtjänar” med mera skulle nog inte göra det om det var de själva eller någon närstående som råkade ut för det som Viktor Karlsson råkade ut för i torsdags. All heder till honom, han verkar vara en lugn och samlad kille i vanliga fall. Han har ingenting att skämmas för – han går verkligen rakryggad ut ur den här historien.
Var inte på plats och kunde se vad som hände men biljettkontrollanterna måste ju ha befogenheter att kvarhålla en person som inte har giltigt färdbevis. Alternativet är att de som inte känner för att betala helt enkelt lämnar platsen vid en biljettkontroll.
Vad jag förstod vid detta tillfälle så fick ju killen panik men det kan ju inte klandras biljettkontrollanterna, man kan ju inte begära att de ska se skillnad på om någon får panik eller helt enkelt är förbannad för han inte vill betala.
Jag förstår inte att denna händelse har fått så stor uppmärksamhet.
Nej Leif, det är INTE 50 kronor! Det är 150 kr.
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.1140757-det-handlade-om-50-kronor
Om en sjuttonårig yngling har glömt kortet så skulle man ju kunna ta personuppgifter och säga: ”OK men kom ihåg att ta med det nästa gång, och ha en bra dag”.
Det skulle kanske ha en mer positiv betydelse för framtida betalningsvilja än detta gestapoövergrepp.
Jo det är ju en tänkbar metod som ju dock inte riktigt funkar när yngligen vägrar och försöker ta sig därifrån, vägrar lyssna på uppmaningar och kränger vilt med hela kroppen. Hur tycker du att man skall göra i denna situation?
Om man har den minsta psykologiska kunskap, och en human syn på människan, och ser att en ung människa grips av panik, så måste man välja att släppa personen. Det handlade trots allt endast om 50 kronor. Det finns ingen som helst rimlig proportion i kontrollanternas agerande.
De påminner om krogarnas dörrvakter som provocerar fram bråk för att få demonstrera sin makt.
Nu är ju jag förvisso ingen våldsivrare på något sätt men jag förstår faktiskt inte dom som reagerar starkt på kotrollanternas ”våldsamma” hantering av killen. Ni tycks glömma att det är ju killens beteende som är orsaken till eskaleringen. Han har inte betalat, vägrar visa ID och försöker tränga sig av. När kontrollanterna hindrar honom börjar han kränga hej vilt med kroppen. Hur tycker ni egentligen att dom skulle hanterat det hela? För mig ser det ut som ett relativt milt kvarhållande med tvång i en trång och begränsad miljö. Sen är det klart att väldigt många människor inte riktigt verkar förstå vad tvångsmedel faktiskt är och hur det ser ut när man kvarhåller någon med tvång som inte vill stanna, det är förvisso ingen vacker syn men sån är ju verkligheten. Alternativet att dom som stretar emot mycket nog bara skall släppas känns ju inte helt förankrat i verkligheten.
Leif: ”…fick ju killen panik men det kan ju inte klandras biljettkontrollanterna, man kan ju inte begära att de ska se skillnad på om någon får panik eller helt enkelt är förbannad.”
Jag har ju inte några svårigheter att se skillnad på någon som är förbannad och någon som har panik, om kontrollanterna har problem med det kanske det borde ingå som en del i utbildningen till kontrollant…
Jag råkade ut för en liknande händelse för ett par år sedan där jag kände mig trängd, fick panik och slutligen blev överfallen av 3 kontrollanter.
Paniken blir inte mindre av att 3 vuxna män häver sig över, trycker ner mig och försöker bryta upp armarna bakom ryggen på mig.
Situationen hade inte behövt eskalerats till våld om kontrollanterna istället valde att kommunicera och höra vad jag hade att säga.
När de till slut släppte taget om mig och den första chocken lagt sig för mig, fick jag höra av en av kontrollanterna att ”det är kul när det blir lite action jobbet”.
De meddelade även att polis hade kallats och berättade att jag riskerade att hamna i fängelse.
Jag upplevde det som att de rättfärdigade bemötandet som att de utdelade ett straff, förutom tilläggsavgiften på 1200:-
Polisen kom till platsen och tog mina personuppgifter.
Jag hörde kontrollanterna berätta att jag vägrat skriva på tilläggsavgiften, fastän jag inte ens hade sett blanketten för tilläggsavgift. Klart det blir svårt att signera då…
Jag ifrågasatte om ingripandet av kontrollanterna verkligen hade gått rätt till.
Polisen måste ha märkt hur skakad jag var över händelsen och insett att den lille medborgaren inte har en chans att bli rättvist behandlad, för när hen senare rapporterade över mina personuppgifter till kontrollanterna ”råkade” hen säga en siffra fel i personnumret.
Tack för det, känns bra att ha fått lite upprättelse även om jag idag fortfarande lider psykiska men över händelsen och inte vågar åka kollektivt.
Jag menar inte att man ska strunta i att betala för sin resa, men det måste finnas bättre metoder att få passagerare att faktiskt göra det än att överfalla de och skapa psykiska men för livet för individen och kostnaden för samhället i bl.a sjukvård och sjukskrivningar.
Spårvagnen är en av symbolerna för Göteborg, jag önskar att förknippa den med något positivt, inte våld och övergrepp.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det låter helt fruktansvärt. Jag hoppas att du kommer över de problem du har fått efter händelsen. Hör gärna av dig om det är någonting jag kan göra. Jag kommer att vilja påverka för att få till stånd en förändring av deras arbetsmetoder.
Känns som om du har lite fel perspektiv på roller och rättigheter i samhället, inte för att förringa din upplevelse, men jag har lite svårt för ”dom ville inte lyssna på mig”, min fråga blir då: lyssnade du på dom och följde deras anvisningar? Det är ju nämligen så rollerna är fördelade, du utsätts för kontroll av myndighetsperson och har då BARA att följa deras anvisningar. Jag inser att det är en situation många är ovana vid, det fråntar ju dock inte ”er” från ert ansvar att följa kontrollants, vakt eller polismans uppmaningar. Gör man inte det så blir ju tvångsingripandet desto grövre. Injdivider som kommer med allehanda jidder, bortförklaringar, teaterföreställningar med allt från kramper till klaustrofobi och fejkad epilepsi till kraftig narkotikapåverkan, fylla och psykotiska anfall är ju inte helt ovanligt. Helt omöjligt för kontrollanter etc. att särskilja på dessa individer. Om du tvivlar skulle jag på allvar önska att du testade att jobba som vakt, polis etc. en vecka eller två. Tror att du skulle bli lite mindre naiv och lättkränkt efter att ha känt på verkligheten en stund.
Jag har ”åkt fast” en gång – när jag var tretton år. Jag hade betalt, men kunde inte hitta kortet, och jag blev väldigt trängd. Jag var en ganska blyg och tystlåten trettonåring. Jag försökte få tid att leta men jag blev väldigt ställd och osäker när kontrollanterna var så otrevliga. Jag fick en inbetalningslapp med mig. Sedan hittade jag kortet när jag kom hem, men fick reda på att eftersom det inte var personligt så hjälpte det inte att komma med det i efterhand.
Sedan har jag hamnat i en liknande situation som vuxen – då var kontrollanterna två killar som jag gissar var andra generationens invandrare. De var jättetrevliga och tålmodiga; jag fick till slut upp biljetten på telefonen som krånglade och fick ett par glada leenden från dem innan vi båda gick åt var sitt håll.
Så det finns kontrollanter och kontrollanter.
Västtrafik, däremot, har tappat att min respekt efter olika incidenter genom åren, och jag åker kollektivt så lite jag kan.
Det var alltså ett stämplat kort för just den resan när jag var tretton – det hade glidit ner på fel ställe i ryggsäcken.
I fallet så har kontrollanterna rätt att göra ett envar gripande i o m att mannen begår brottet ”bedrägligt beteende” som kan ge sex månaders fängelse. Gripandets art beror på hur och vad för motstånd gärningsmannen utför.
Avgiften är på platsen 1500:- men kan sänkas i efterhand om personen har giltigt färdkort såsom skolkort. Då sänks det till en summa mellan 150-50 beroende på kort.
Proportotionalitetsprincipen har inget med hur gripandet blir i o m det är upp till gärningsmannen då om denne använder våld för att undkomma envarsgripandet får de som utför envar trappa upp sin handling. Som nämnt, straffet kan enligt lag ge sex månaders fängelse.
Tack för ytterligare ett klargörande av rättsläget. Du låter väldigt bestämd i inlägget, nästan som en åklagare. Är det ett medvetet val?
Pingback: Årets Svensk « The Nocebo Effect
Pingback: Hur har man tänkt här då? – The Nocebo Effect